Jobb och jobb...

Det känns som man inte gör annat än jobbar. Förra veckan var jag ledig onsdag och denna vecka måndag. Är iaf ledig i helgen, men då är det fullt upp. På lördag ska vi 3-årskalas och på söndag ska jag på scrapträff.

Idag var ingen rolig dag på jobbet. En arbetskamrat var hemma för VAB och rekryteraren fick inte in någon förrän kl 9,30 (den ordinarie skulle börjat 7), så det var lite körigt före lunch. Dessutom var det bara en uska som började 7 och han tog sin tur och stack ut och jobbade, ingen av oss andra har insulindelegering så vi kunde ju inte ta de som blev utan hjälp direkt från morgonen. Ja, ingen dog ju, men ändå.

Den här nya arbetstidslagen ställer ju till det ganska ordentligt. Vem som helst kan inte komma in och jobba, för de måste ju få både sin dygnsvila och sin veckovila. Om de hoppar in och jobbar måste de få kompensationsledigt i direkt anslutning till det de jobbat och då måste ju nån tas in istället för dem och så går det runt runt...

Och fyy vad det blåser! I morse när jag körde till jobbet gick det inte fortare än 70 och nu är man lite orolig för att taket ska blåsa bort...

Nä, nu måste jag sova. I morgon är en annan (arbets)dag.